Att imponera på gott och ont

Bild

Trots att jag egentligen borde gör praktiska saker (som att tömma husvagnstoaletten!) så snubblade jag istället för den här artikeln hos Marc and Angel Hack Life. Om du har tid så titta förbi och läs den, och glöm inte bort kommentarerna för det var de som inspirerade mig mest.

I grunden så handlar blogginlägget om hur man alltid försöker att imponera på andra. Hur man springer omkring som en tok och städar innan vissa människor kommer på besök, hur man överdriver vissa saker för en grupp människor, och inte ens nämner det för andra. Vi människor dömer och vi förväntar oss att bli dömda.

På gott och ont, vill jag lägga till. Vi kan inte leva i en värld där ditt utseende/beteende inte ger folk förutfattade meningar, för de sekanismerna behöver vi för att överleva (se inlägget från 28 Oktober). Och för att se på en annan sida av myntet så är det naturligt att vi anpassar vilken sida av oss själva vi visar, beroende på vem vi visar den för. Jag vill inte visa samma jag inför en vän som en bekant, och på samma sätt vill jag inte visa samma jag för en arbetsgivare som för en partner.

Den negativa innebörden av det här, fällan som vi är många som fastnar i, är att vi till stor del bryr oss lika mycket om alla sidor av oss vi visar. Om någon visar att de inte tycker om den sida av oss som vi visar så tar det (återigen, för de flesa av oss) väldigt hårt, vilket jag önskar att det inte gjorde. Brian, författaren av ”A Philosopher’s Notes” har flera gånger använt citatet ”A man cannot enter a river twice. For it is not the same river and it is not the same man”. De första tiotusen gångerna jag hörde detta citat så tyckte jag inte om det, men allt eftersom tiden gått och jag läst andra saker så har jag fått en helt annan känsla för det. Tänk om vi kan ta ett steg tillbaka från jaget som blir så lätt sårat, ta ett steg in i en filosofi som säger att du är inte samma människa som du var för 5 sekunder sedan, likt floden flyter du också iväg. Jaget är inte en evig sten i mitten av du. Den som dömer dömer inte dig, utan dömer bara en droppe av dig. Och vad spelar det egentligen för roll?

Jag lyssnade nyligen på ett TEDtalk som var inne på lite samma spår om än med en annan vinkling. Någonting med vulberable, eller vulnerability hette den. Om jag hinner imorgon så lägger jag upp den här då, annars så fort jag får tid. Något annat på samma tema jag skulle vilja läsa är ”Jaget och Maskerna” av Erving Goffman (The Self in Everyday Life eller något liknande på engelska).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: